Inte aktiv

Denna blogg är inte aktiv längre, men läs gärna min "gravidresa".

Tänk på att detta är Min historia och olika läkare har olika syn på olika läkemedel/graviditet. Rekomendationer gällande olika läkemedel i samband med graviditet kan ändras.

Har du några frågor och funderingar så går det bra att maila mig på: [email protected]

Med vänlig hälsning
Petra

Oct. 19, 2013


34+6

Ojoj vad veckorna rusar förbi!
Från v. 20 då RUL gjordes tills nu så har jag knappt ens hunnit tänka på att jag är gravid. Det har varit lite mycket annat som tagit tid och fokus under våren och sommaren.
 
Hur har det då fungerat med min Crohn och graviditeten?
Jag tog Humirasprutorna tom v. 25 sedan fick jag sluta och hoppas att det bara skulle räcka med Asacolen. Till en början gick det väl bra, men under semestern började det bli sämre. När jag tog prover efter semestern så var CRP´n rätt hög och blodvärdet inte mycket att hurra för, som min läkare uttryckte det. Det blev till att börja med en kortisonkur på 30 mg. När jag kommit ner på 20 blev det till att kliva upp på 30 igen och nu trappar vi ner i sakta mak. Det är inte så optimalt att ligga på så hög dos vid förlossningen. Vår förhoppning är att hamna runt 10mg.
I morgon ska jag ner på 20mg.
Det som varit mest jobbigt de senaste veckorna är ju att ändtarmen är så väldans trång pga all ärrvävnad som finns i området. Då man är gravid saktar ju tamrörelserna av och man blir trögare i magen. För någon som i normala fall inte brukar vara trög så är det ingen hit kan jag säga. Inte heller när man som jag är så trång. Gahh!! Det är jag och porslinsfotöljen;)
För ca 2 veckor sedan gick jag 14-17ggr/dygn på toaletten. Tala om att bli galen för mindre. Hatar verkligen dessa trängningar.
-Hur känns det nu? Klarar du av att ha det såhär? frågar läkaren då vi pratat i telefon. Vad svarar jag på det? Ja, jo det gör jag väl. Har ju inte så mycket att välja på och det är ju inte så väldans länge kvar tills bebisen plockas ut och jag vet ju att det blir lite bättre efter förlossningen. Hade ju lite samma problem under förra graviditeten också.
Nu har trängningarna dock lugnat ner sig betydligt och går mer normala ca 6ggr/dygn. Ja, normalt för min del alltså;)
Planen är att komma igång med Humira behandlingen så snabbt som möjligt efter förlossningen. Förra gången väntade vi i 2 veckor så jag skulle tro att det bli liknande denna gången också. Vi vill ju se att snittet läker enligt plan också innan vi drar igång.
 
I morgon är det dags att besöka MVC för en liten koll. Ska lämna blodprov för att kolla om järndepåerna har ökat. De var visst inte heller så bra och de är lite oroliga inför snittet ifall jag skulle tappa en massa blod. Nu vet jag ju att själva blodvärdet har gått upp så det borde inte vara nån fara. Jag äter ju Duroferon och B12 och har druckigt massa Blutsaft och äter blodpudding nån ggr/vecka för att försöka få upp järnet. Och enligt Erstas prover så ökar det:)
 
Nästa vecka är det dags för ett tillväxtultraljud och efteråt blir det inskrivningssamtal på specen:)
Det närmar sig utplock! Den 12/10 kommer lillasyster!
 
 

Ang bebis nr 2

Lillasyster som ligger i magen var planerad.
Jag ville inte vänta för länge på 2:an då åren tickar iväg och snart känner jag mig för gammal för att få bebis, men där är vi alla olika. Ju äldre man blir desto svårare kan det ju bli och desto mer risker både för mamma och bebis.

Jag har vid båda graviditeterna blivit gravid på första försöket och utan hjälpmedel. Helt naturliga graviditeter med andra ord. Har ett missfall i bagaget, men det är det ju många som har och är inget specifikt för just personer med Crohn.

Min läkare har hela tiden varit positiv till gravidförsöken. Det verkar dock vara väldigt beroende på vilken läkare man har och vilka mediciner man tar.
Det han har sagt är bara att vi inte skall sätta in några nya mediciner under graviditeten utan får isåfall ta det efter förlossningen. Blir jag sämre då jag slutat med Humiran får vi använda oss av kortison som är ett välbeprövat läkemedel vid graviditeter.

Humiran har vi bestämt att jag får ta tom v. 25. Förra gången tog jag till v.28, men då restriktionerna har ändrats till v.20 så kortar vi ned behandlingen lite jämfört med förra graviditeten. Det bestäms lite i fall till fall och beroende på hur man mår i sin sjukdom. Självklart har jag ju lite att säga till om själv. Ville jag sluta i v.20 så hade jag ju gjort det, men vet också att jag troligen mår sämre och detta var ett val som passade mig.


v. 18+2

Nu rullar veckorna bara i väg i en rasande fart:)
De senaste dagarna har varit sådär. Springer på toaletten stup i ett. Den där jäkla ändtarmen som inte vill vara med. Blöder och jävlas. Måste börja ta Colifoam igen. Drar mig för det vilket egentligen är ganska löjligt då det är rätt så enkelt , men det är ju inte så mysigt att stoppa in nåt i ändan:(
När jag väl börjat igen så går det ju utan att jag knappt reflekterar över det. Jag bara gör det som behöver göras. Måste bara över tröskeln först.
I dag är den dock lugn än så länge:)

Specialist MVC

I går var jag på första besöket på specialist Mvc.
Så länge allt rullar på enligt plan behöver jag inte gå dit förrän i v 35 då planeringen av snittet skall göras. I v.31 blir det ett tillväxtultraljud som görs med anledning av medicinerna som jag äter/tar.

Förra graviditeten fick jag göra 2 tillväxtul då bebisen verkade vara rätt stor. Uppskattad vikt var runt 5000gr!! Vid andra extra ul skattades hon till 4500gr, men när hon kom vägde hon 3560gr vilket är helt lagom:)

Under förra graviditeten fick jag äta Levaxin på slutet, men än så länge är de proverna helt inom referensvärdet. Vanliga mvc får ta ett nytt prov längre fram så får vi se hur det ser ut då.

Har de senaste dagarna känt bebisen röra på sig:) I onsdags var det full rulle och det kändes som om den höll igång större delen av dagen.

Lägger in en bild på lilla hjärtat som togs för ganska exakt 1 år sedan. Som alla säger: - Tiden går så fort!


Ber om ursäkt!

Vill be om ursäkt till mina läsare, som jag inte ens trodde att jag hade.
Har ju fått kommentarer som jag inte vetat om, men nu ska jag lägga in så jag får mailavisering då någon skrivit en kommentar så jag inte missar nån och framställs som otrevlig då jag inte svarar;)
Jag ska försöka skriva lite då och då eftersom jag ju är gravid igen. Det finns kanske någon i samma situation som vill läsa om någon annan med Crohn och graviditet.

Nr 2 på jäsning

Då var nr 2 på jäsning:)
Är i vecka 16+1 och jag mår hur bra som helst. Tycker dock att jag varit/är väldigt mycket hungrigare denna gång än med nr 1.
Tarmsjukdomen håller sig i schack och jag tar Humira sprutor varje vecka. Denna gång har de ändrat restiktionerna och nu får/bör man bara ta sprutorna tom v.20. Det innebär att jag bara har 4 kvar som jag får ta. Lite nervöst är det att se om det kommer att funka ändå. Om inte blir det kortison:( Hoppas på det bästa!

Den 28/5 är det dags för RUL. Vi har redan sett pyret där inne två ggr. Ett på Nupp ultraljudet och en gång på moderkaksprovet. Just nu känner jag knappt av att det är någon där, men måste väl tro att allt fortfarande är bra.

Tack vare moderkaksprovet så vet vi vad det blir för kön på bebisen och det blir en Lillasyster!!! Blir billigt med kläderna med andra ord;)

Summering

För att summera graviditeten kan jag säga att jag har mått väldigt bra. Bättre än förväntat både i själva graviditeten och även i sjukdomen.
Har inte haft några krampor alls förrutom lite halsbränna de två sista veckorna och det kan jag ju inte klaga på :)

Den 20 september kom då vår lilla tjej. Det blev ett planerat kjejsarsnitt p.g.a min fistelproblematik som jag dras med.
Allt gick jättebra och vi stannade på BB i 4 dagar.

Hon var 51 cm lång och vägde 3570gr. Hon skall heta Thyra Mary Marie.

Thyra 7 veckor.

Inte så långt kvar......

Ja, då var det redan 32+4. Det går undan:)

Graviditeten har rullat på och jag har mått hur bra som helst:) Det tackar vi för! Jag har instruerat spinning tom v. 26 och det har funkat att även stå och cykla. Det ska man ju vara lite försiktig med då det kan sne belasta bäckenet.

Sjukdomen har hållit sig i schack och jag fortsatte med Humira tom 25 fullgågna veckor. Tror det var 7/7 jag tog sista sprutan. Än så länge har det funkat bra. Det är bara ändtarmen som bråkar lite, men jag får köra med Colifoam. Det är ett kortisonskum som man lokal behandlar med. Funkar rätt ok.
Om jag nu skulle bli sämre så kommer vi att få sätta in en kortison kur alt. börja med Humira igen. Det anses som större risk att inte behandla sjukdomen än att behandla den, även om Humira inte är så beprövat under graviditet, men vad gör man? Nu ska man ju tom kunna amma då man får medicinen.
Tänk för sisådär 5 år sedan då jag började med Remicad. Då fick man ju Inte bli gravid medans man fick den och i dag är det  inga problem. Det går frammåt:)
Det är ju inte humant att göra forskningsstudier på människor med dessa preparat. Vilken gravid kvinna skulle göra nåt sånt? Nu dokumenteras alla kända fall och utifrån erfarenheten man får allt eftersom kan man avgöra hur det funkar.

9+1

Då är vi i v. 10. Det går frammåt vilket känns bra:) Nu vill jag bara passera 3 veckor till så jag kan andas ut lite grann. Är inte så illamående, dock rasar blodsockret i en rasande fart, vilket gör att jag blir härligt yr i skallen om jag inte får nåt i mig.

Inskrivningen är den 23/3 kl. 13. Hoppas att det känns bättre med denna barnmorska än den vi hade förra gången.
Tid för fostervattensprov har vi också fått. Det gick snabbt måste jag säga. Tog väl knappt en vecka. Det blir den 7 april kl. 9:00 på KS. Det blir ju första gången som vi får se om det är något där inne denna gång. Det bara måste det vara. Så länge det inte börjar blöda så ska det väl inte vara tomt i varje fall. Ska bli kul! Sen är det bara provsvaret att vänta på. Nervöst kommer det ju att bli. Huga! Får dock ha inställningen att det kommer att gå vägen.

Tarmen har hållit sig lugn, men de senaste 2½ dagarna har den bråkat en del. Hoppas bara att det är en tillfällighet och att den lugnar sig. Vill ju må bra under graviditeten.



Då kör vi igen :-)

Då var jag visst gravid igen då. :))



Lite beroende på  hur man räknar så är jag i v. 6+2 eller 6+5.
Har inte ringt MVC ännu, men det är väl hög tid så vi får en tid för FVP. Hoppas bara att vi kommer förbi det denna gång. Fast det är bara att tänka positivt. Denna gång ska det gå vägen, så är det bara.
Längtar tills vi åtminstone har passerat v. 12, sen FVP, sen RUL då kommer det kanske att kännas lite bättre.
Har lite funderingar på att göra ett tidigt UL, men vet inte om det kommer att ge mig så mycket då det ju kan hända nåt längre fram. Vill isåfall göra det efter v. 9 och då är det ju inte så långt kvar till FVP. Dessutom kostar det 500:-. Vet inte om det är värt det faktiskt. Får se....lutar åt att det inte blir, men skulle vi bli erbjudna ett så visst då gör vi det ju självklart:)

Min läkare har disskuterat mitt fall på en konferens som de hade förra veckan. Han har pratat med alla sina kollegor  och de kom fram till att jag får fortsätta med Humira varje vecka. Det är det som är bäst för mig just nu. Det vi skall undvika är kortison under 1:a trimestern. Måste vi så måste vi, men helst inte. Just nu känner jag mig rätt bra. Tydligen så är det 1/3 som blir sämre, 1/3 som blir bättre och 1/3 som inte märker någon skillnad under en graviditet. Förra gången tyckte jag att jag blev sämre, men hittills har jag inte märkt något sådant. Hoppas att det håller sig så.

Ska försöka räkna ut exakt hur långt gången jag är. Har ju snurran som jag fick av mamma, men den ligger ju i någon låda och det finns ju ett gäng att välja mellan;)

Det funkar hyfsat ivf

Ja, Humiran funkar rätt ok. Nu tar jag en spruta varje vecka och det känns lite bättre.

Hur det går på bebis fronten vet jag inte riktigt. Vill ju börja att försöka igen, men vet inte om det är helt ok. Med Humira får man ju inte bli gravid egentligen, men, men........vi får se helt enkelt.
Det känns som om det pluppar ut bebisar överallt nu. Jag/vi vill också.
Var inne och läste lite på ett forum som jag var på tidigare och det har redan börjat komma små januari bebisar till världen. Helt galet ju!
Tänkt att det kunde nästan ha varit oss det gällde. Jag skulle bara haft 1 månad kvar att jobba om det gått vägen.  Ja, ja vår tid kommer väl hoppas jag. Innan jag passerar 40 strecket bara.

 

Humira spruta nr 3 (4)

I torsdags var jag på sjukhuset för min 3:e spruta. Egentligen 4:e då jag fick två första gången.
Fick ta sprutan själv. Det gick hur bra som helst. Tur att jag har lite fett att ta den i ;)

      

Hade gått upp 2 hekto till denna vecka. Vart skall detta sluta??? Har aldrig vägt så här mycket.

Eftersom min läkare är ledig för tillfället så fick jag träffa en av ST läkarna. Har inte träffat K tidigare och tycker nog lite bättre om A, som är den andra ST-läkaren. Hur som helst hade min läkare skrivit ner lite tankar om min behandling så de andra skulle veta lite om hans tankegångar under hans frånvaro.
När vi träffades förra veckan bestämde vi att jag skulle stå kvar på 10 mg prednisolon och ta Humira varje vecka då vi sett att proverna försämrats då det gått 2 veckor emellan sprutorna. Nu bestämde ST-läkaren och bakjouren att jag skall stå kvar på 10 mg prednisolon och ta Humira om 2 veckor.

Får se hur det går. Jag tror väl på det lite sådär, men jag får väl intala mig själv att det kommer att fungera. Tankens kraft är ju stor sägs det.


Kurator besök nr:2

I går var jag på sjukhuset och pratade med kuratorn igen.
Det sätter i gång tankeverksamheten lite. Skall gå dit en gång till, sen tror jag att det får vara bra för denna gång.

Tror att magen har lugnat sig lite i varje fall. Medicinen fungerar lite grann tror jag. I morgon är det dags igen. Får se om jag får sticka mig själv så jag lär mig någon gång. Skall nog gå bra. Själva sticket känns ju inte alls utan det är ju när själva vätskan går in som det svider som fan.

Om

Min profilbild

RSS 2.0