Inte aktiv
Tänk på att detta är Min historia och olika läkare har olika syn på olika läkemedel/graviditet. Rekomendationer gällande olika läkemedel i samband med graviditet kan ändras.
Har du några frågor och funderingar så går det bra att maila mig på: [email protected]
Med vänlig hälsning
Petra
Oct. 19, 2013
Ang bebis nr 2
Lillasyster som ligger i magen var planerad.
Jag ville inte vänta för länge på 2:an då åren tickar iväg och snart känner jag mig för gammal för att få bebis, men där är vi alla olika. Ju äldre man blir desto svårare kan det ju bli och desto mer risker både för mamma och bebis.
Jag har vid båda graviditeterna blivit gravid på första försöket och utan hjälpmedel. Helt naturliga graviditeter med andra ord. Har ett missfall i bagaget, men det är det ju många som har och är inget specifikt för just personer med Crohn.
Min läkare har hela tiden varit positiv till gravidförsöken. Det verkar dock vara väldigt beroende på vilken läkare man har och vilka mediciner man tar.
Det han har sagt är bara att vi inte skall sätta in några nya mediciner under graviditeten utan får isåfall ta det efter förlossningen. Blir jag sämre då jag slutat med Humiran får vi använda oss av kortison som är ett välbeprövat läkemedel vid graviditeter.
Humiran har vi bestämt att jag får ta tom v. 25. Förra gången tog jag till v.28, men då restriktionerna har ändrats till v.20 så kortar vi ned behandlingen lite jämfört med förra graviditeten. Det bestäms lite i fall till fall och beroende på hur man mår i sin sjukdom. Självklart har jag ju lite att säga till om själv. Ville jag sluta i v.20 så hade jag ju gjort det, men vet också att jag troligen mår sämre och detta var ett val som passade mig.
v. 18+2
De senaste dagarna har varit sådär. Springer på toaletten stup i ett. Den där jäkla ändtarmen som inte vill vara med. Blöder och jävlas. Måste börja ta Colifoam igen. Drar mig för det vilket egentligen är ganska löjligt då det är rätt så enkelt , men det är ju inte så mysigt att stoppa in nåt i ändan:(
När jag väl börjat igen så går det ju utan att jag knappt reflekterar över det. Jag bara gör det som behöver göras. Måste bara över tröskeln först.
I dag är den dock lugn än så länge:)
Specialist MVC
Så länge allt rullar på enligt plan behöver jag inte gå dit förrän i v 35 då planeringen av snittet skall göras. I v.31 blir det ett tillväxtultraljud som görs med anledning av medicinerna som jag äter/tar.
Förra graviditeten fick jag göra 2 tillväxtul då bebisen verkade vara rätt stor. Uppskattad vikt var runt 5000gr!! Vid andra extra ul skattades hon till 4500gr, men när hon kom vägde hon 3560gr vilket är helt lagom:)
Under förra graviditeten fick jag äta Levaxin på slutet, men än så länge är de proverna helt inom referensvärdet. Vanliga mvc får ta ett nytt prov längre fram så får vi se hur det ser ut då.
Har de senaste dagarna känt bebisen röra på sig:) I onsdags var det full rulle och det kändes som om den höll igång större delen av dagen.
Lägger in en bild på lilla hjärtat som togs för ganska exakt 1 år sedan. Som alla säger: - Tiden går så fort!
Ber om ursäkt!
Har ju fått kommentarer som jag inte vetat om, men nu ska jag lägga in så jag får mailavisering då någon skrivit en kommentar så jag inte missar nån och framställs som otrevlig då jag inte svarar;)
Jag ska försöka skriva lite då och då eftersom jag ju är gravid igen. Det finns kanske någon i samma situation som vill läsa om någon annan med Crohn och graviditet.
Nr 2 på jäsning
Är i vecka 16+1 och jag mår hur bra som helst. Tycker dock att jag varit/är väldigt mycket hungrigare denna gång än med nr 1.
Tarmsjukdomen håller sig i schack och jag tar Humira sprutor varje vecka. Denna gång har de ändrat restiktionerna och nu får/bör man bara ta sprutorna tom v.20. Det innebär att jag bara har 4 kvar som jag får ta. Lite nervöst är det att se om det kommer att funka ändå. Om inte blir det kortison:( Hoppas på det bästa!
Den 28/5 är det dags för RUL. Vi har redan sett pyret där inne två ggr. Ett på Nupp ultraljudet och en gång på moderkaksprovet. Just nu känner jag knappt av att det är någon där, men måste väl tro att allt fortfarande är bra.
Tack vare moderkaksprovet så vet vi vad det blir för kön på bebisen och det blir en Lillasyster!!! Blir billigt med kläderna med andra ord;)
Summering
Har inte haft några krampor alls förrutom lite halsbränna de två sista veckorna och det kan jag ju inte klaga på :)
Den 20 september kom då vår lilla tjej. Det blev ett planerat kjejsarsnitt p.g.a min fistelproblematik som jag dras med.
Allt gick jättebra och vi stannade på BB i 4 dagar.
Hon var 51 cm lång och vägde 3570gr. Hon skall heta Thyra Mary Marie.
Inte så långt kvar......
Graviditeten har rullat på och jag har mått hur bra som helst:) Det tackar vi för! Jag har instruerat spinning tom v. 26 och det har funkat att även stå och cykla. Det ska man ju vara lite försiktig med då det kan sne belasta bäckenet.
Sjukdomen har hållit sig i schack och jag fortsatte med Humira tom 25 fullgågna veckor. Tror det var 7/7 jag tog sista sprutan. Än så länge har det funkat bra. Det är bara ändtarmen som bråkar lite, men jag får köra med Colifoam. Det är ett kortisonskum som man lokal behandlar med. Funkar rätt ok.
Om jag nu skulle bli sämre så kommer vi att få sätta in en kortison kur alt. börja med Humira igen. Det anses som större risk att inte behandla sjukdomen än att behandla den, även om Humira inte är så beprövat under graviditet, men vad gör man? Nu ska man ju tom kunna amma då man får medicinen.
Tänk för sisådär 5 år sedan då jag började med Remicad. Då fick man ju Inte bli gravid medans man fick den och i dag är det inga problem. Det går frammåt:)
Det är ju inte humant att göra forskningsstudier på människor med dessa preparat. Vilken gravid kvinna skulle göra nåt sånt? Nu dokumenteras alla kända fall och utifrån erfarenheten man får allt eftersom kan man avgöra hur det funkar.
9+1
Inskrivningen är den 23/3 kl. 13. Hoppas att det känns bättre med denna barnmorska än den vi hade förra gången.
Tid för fostervattensprov har vi också fått. Det gick snabbt måste jag säga. Tog väl knappt en vecka. Det blir den 7 april kl. 9:00 på KS. Det blir ju första gången som vi får se om det är något där inne denna gång. Det bara måste det vara. Så länge det inte börjar blöda så ska det väl inte vara tomt i varje fall. Ska bli kul! Sen är det bara provsvaret att vänta på. Nervöst kommer det ju att bli. Huga! Får dock ha inställningen att det kommer att gå vägen.
Tarmen har hållit sig lugn, men de senaste 2½ dagarna har den bråkat en del. Hoppas bara att det är en tillfällighet och att den lugnar sig. Vill ju må bra under graviditeten.
Då kör vi igen :-)
Lite beroende på hur man räknar så är jag i v. 6+2 eller 6+5.
Har inte ringt MVC ännu, men det är väl hög tid så vi får en tid för FVP. Hoppas bara att vi kommer förbi det denna gång. Fast det är bara att tänka positivt. Denna gång ska det gå vägen, så är det bara.
Längtar tills vi åtminstone har passerat v. 12, sen FVP, sen RUL då kommer det kanske att kännas lite bättre.
Har lite funderingar på att göra ett tidigt UL, men vet inte om det kommer att ge mig så mycket då det ju kan hända nåt längre fram. Vill isåfall göra det efter v. 9 och då är det ju inte så långt kvar till FVP. Dessutom kostar det 500:-. Vet inte om det är värt det faktiskt. Får se....lutar åt att det inte blir, men skulle vi bli erbjudna ett så visst då gör vi det ju självklart:)
Min läkare har disskuterat mitt fall på en konferens som de hade förra veckan. Han har pratat med alla sina kollegor och de kom fram till att jag får fortsätta med Humira varje vecka. Det är det som är bäst för mig just nu. Det vi skall undvika är kortison under 1:a trimestern. Måste vi så måste vi, men helst inte. Just nu känner jag mig rätt bra. Tydligen så är det 1/3 som blir sämre, 1/3 som blir bättre och 1/3 som inte märker någon skillnad under en graviditet. Förra gången tyckte jag att jag blev sämre, men hittills har jag inte märkt något sådant. Hoppas att det håller sig så.
Ska försöka räkna ut exakt hur långt gången jag är. Har ju snurran som jag fick av mamma, men den ligger ju i någon låda och det finns ju ett gäng att välja mellan;)
Det funkar hyfsat ivf
Ja, Humiran funkar rätt ok. Nu tar jag en spruta varje vecka och det känns lite bättre.
Hur det går på bebis fronten vet jag inte riktigt. Vill ju börja att försöka igen, men vet inte om det är helt ok. Med Humira får man ju inte bli gravid egentligen, men, men........vi får se helt enkelt.
Det känns som om det pluppar ut bebisar överallt nu. Jag/vi vill också.
Var inne och läste lite på ett forum som jag var på tidigare och det har redan börjat komma små januari bebisar till världen. Helt galet ju!
Tänkt att det kunde nästan ha varit oss det gällde. Jag skulle bara haft 1 månad kvar att jobba om det gått vägen. Ja, ja vår tid kommer väl hoppas jag. Innan jag passerar 40 strecket bara.
Humira spruta nr 3 (4)
I torsdags var jag på sjukhuset för min 3:e spruta. Egentligen 4:e då jag fick två första gången.
Fick ta sprutan själv. Det gick hur bra som helst. Tur att jag har lite fett att ta den i ;)
Hade gått upp 2 hekto till denna vecka. Vart skall detta sluta??? Har aldrig vägt så här mycket.
Eftersom min läkare är ledig för tillfället så fick jag träffa en av ST läkarna. Har inte träffat K tidigare och tycker nog lite bättre om A, som är den andra ST-läkaren. Hur som helst hade min läkare skrivit ner lite tankar om min behandling så de andra skulle veta lite om hans tankegångar under hans frånvaro.
När vi träffades förra veckan bestämde vi att jag skulle stå kvar på 10 mg prednisolon och ta Humira varje vecka då vi sett att proverna försämrats då det gått 2 veckor emellan sprutorna. Nu bestämde ST-läkaren och bakjouren att jag skall stå kvar på 10 mg prednisolon och ta Humira om 2 veckor.
Får se hur det går. Jag tror väl på det lite sådär, men jag får väl intala mig själv att det kommer att fungera. Tankens kraft är ju stor sägs det.
Kurator besök nr:2
Det sätter i gång tankeverksamheten lite. Skall gå dit en gång till, sen tror jag att det får vara bra för denna gång.
Tror att magen har lugnat sig lite i varje fall. Medicinen fungerar lite grann tror jag. I morgon är det dags igen. Får se om jag får sticka mig själv så jag lär mig någon gång. Skall nog gå bra. Själva sticket känns ju inte alls utan det är ju när själva vätskan går in som det svider som fan.
Dags för dos nr:2
I torsdags åkte jag in för att få dos nummer 2.
Min läkare kom upp och pratade lite. Han hade kollat på mina prover som jag tagit förra veckan och samma dag.
Proverna från förra veckan såg bättre ut än tidigare, men proverna från dagen visade att sänkan skjutit upp i höjden igen:-(
Vi har alltså inte fått tillräckligt med effekt som vi hoppats. Detta innebär att 2 veckor mellan varje dos är för länge, så nu kommer det att bli en spruta varje vecka. Om det inte blir bättre blir det till att testa två sprutor varje vecka, men en sak i taget.
Antar att jag får lära mig ta sprutorna själv denna eller nästa vecka. Det ska nog gå bra. Det gör ju inte ont själva sticket utan det är när vätskan skall in som det svider som fan!
Tycker dock att jag känner mig lite bättre efter torsdagens spruta:-)
Låt det hålla i sig!!
Lite sämre:-(
Efter första Humira dosen slutade det att blöda från tarmen, men i går och idag blöder det igen :-(
I morgon skall jag få min andra dos.
Var på Apoteket i går och beställde hem medicinen. Får hämta den i dag efter kl. 16. Fattar intte varför jag ska vara så sen jämt. Har ju haft 2 veckor på mig. Har tom varit uppe i centrum under den tiden, men inte tänkt på att jag skulle gå in och fixa det. Som tur är går det ju väldigt fort att få hem den. Från en dag till nästa bara.
Får inte glömma bort att hämta den bara för jag hinner inte i morgon bitti då jag ska vara på sjukhuset kl. 09:30.
Hoppas på bra väder så jag kan ta en härlig promenad genom stan efteråt som jag brukar.
Ev. blir det till att äta lunch eller åtminstone kila förbi mamma och säga Hej! Beror lite på när jag är klar. Hon är här nere på kurs ons-tors och befinner sig då på söder.
Nej, nu blir det till att plugga lite fysiologi. Har en tenta på fredag som jag så gärna vill klara av. Om det inte går vägen denna gång så kommer det att göra det nästa gång. Det är jag helt säker på.
Kurator besök
I onsdags var jag för första gången hos en kurator. Varför inte? Jag har ju frikort så det kostar ju inget.
Vi pratade lite allmänt om hur mitt liv ser ut och har sett ut. Och framför allt om sjukdomen, hur den har sett ut och hur den ser ut nu och tankar kring det. Kan nog vara nyttigt. Få lite perspektiv på det hela.
Ska dit igen om 1½ vecka.
På torsdasg skall jag till sjukhuset igen för att få andra dosen av Humira. Jag tycker att det känns lite bättre. Blöder mindre. Har dock ont i höger sidan, men det är ju där det är trångt så det är ju inte så konstigt kanske att det gör ont där.
Hade med mig lilla kameran när jag åkte in idag. Jag går alltid från Slussen istället för att ta bussen och i dag funderade jag på hur många gånger jag gått denna väg......
Det är väldigt fint på Fjällgatan. Nästan varje gång jag vart på sjukhuset är det ett gäng med turistbussar som står och tittar och fotar den underbara vyn. Det spelar ingen roll om jag kommit och gått strax före kl. 07:00 på morgonen eller om det varit på eftermiddagen.
Humira
I torsdags var det dags för första dosen av Humira. Fick en dubbel dos att börja med, sen blir det en spruta var 14:e dag.
Nu är det bara att hoppas att detta fukar. Jag fick i stort sett ingen reaktion på injektionsställena. Skönt. Lite öm bara, men inget som störde.
Tarmen verkar lite bättre på så sätt att det inte blöder så mycket längre. Kanske är det Humirans verk. Hoppas hoppas!!!
Jag är nu sjukskriven i 4 veckor. En vecka har redan gått, men den veckan jobbade jag en del hemma. Måste ju fixa lite med den som skall vara ansvarig istället för mig.
Känns nästan lite dumt att vara sjukskriven, då jag ändå känner mig rätt ok, men för en gångsskull skall jag faktiskt lyssna på vad läkaren säger och inte bara köra på.
Jag skall faktiskt också gå och prata med en av kuratorerna. Varför inte?? Jag har aldrig gått till någon och pratat, men why not? Alla gör det ju. Eller jag inte alla, men många.
Jag ser det som en ny erfarenhet. Kanske kan det ge något? Gillar jag det inte så behöver jag ju inte fortsätta med det.
Skrapningen
På fredag morgon åkte jag in till KS för att genomgå en skrapning för att få ut resterna av graviditeten.
Jag skulle vara på plats kl. 08:00. Det hände inte så mycket förrän runt 08:45 då en sköterska kom och ställde massa frågor och berättade lite om vad som skulle hända.
Fick två panodil och sen de välkända Cytotek tabletterna. Fyra st som skulle stoppas upp i underlivet. Måste ju säga att de var inte det lättaste att få dem att vara kvar där inne, men sjuksystern sa att det ändå typ funkar fast det känns som de "sitter för långt ut".
Efter ett tag kommer en narkosläkare in och pratar lite. Hon säger att även fast jag inte är gravid så anses jag fortfarande vara gravid så då vill man helst inte söva utan hon vill göra en ryggbedövning. Fine då kör vi väl på det då säger jag.
Vid 10- tiden kommer en läkare in och presenterar sig och säger att snart är det dags att åka ner till operationssalen, men strax blir till typ 2h.
Väl där nere får jag ligga och vänta en stund utanför operationssalarna. Där ligger även några andra och väntar. B la rullas jag förbi ett par som skall in och få sin lilla bebis. Pappan sitter brevid på en stol i full operationssals mundering och brevid står en kuvös och väntar. Kändes ju lite märkligt, de skall strax få se sin lilla bebis och jag skall strax rullas in och bli av med resterna av vår bebis.
Väl inne i salen får jag träffa ett härligt glatt gäng av syrror. Trevligt med glada människor! Narkosläkaren kommer in och sätter bedövningen i ryggen på mig. Hon stack två gånger då hon kom fel första gången. Var inte så farligt som jag trodde. Lite svårt att inte röra sig då de sticker in nålen dock.
Det råder lite förvirring i salen angående vilken läkare som skulle utföra ingreppet, men tillslut kommer det en. Det var inte han som var uppe och presenterade sig tidigare utan en annan.
Ingreppet gick ganska fort och när det var klart så kunde jag röra en del på min högra fot. Ah, den här bedövningen satt perfekt säger de inne i salen. Jo, jag tackar jag de skulle bara veta......
Jag rullas in på uppvaket/övervaket där jag får ligga ett par timmar under övervakning. Har en maskin kopplat till mig som registrerar puls, blodtryck och blodets syresättning.
Det som jag tycker kändes lite märkligt var att flera av de som ligger i sängarna runt omkring är sådana som blivit snittade. Grattis!! Er lilla pojke ligger på avdelningen och han är jättefin!
Det är ju svårt att undvika att höra. Jag är glad över att jag inte kände mig ledsen för då hade det vart kämpigt att ligga där och höra detta, men nu kändes det ok. Man får glädjas med dem som har något att glädjas för.
Under tiden jag låg där började jag att kunna röra benen lite granna. De försökte få mig att kissa på ett bäcken. Gick inte alls kan jag säga.
Vid kl. 16 blir jag upprullad till avdelningen. Nu är fokus på att benen skall komma i gång och att jag skall kissa. Ingen hemgång innan jag visat att jag kan tömma blåsan.
Vi gör ett försök och jag får hjälp att komma till toaletten. Nej, du inga droppar här inte. De kollar av med en liten ultraljudsapparat hur mycket som finns i blåsan och de säger att jag borde vara kissnödig.
Tillslut får jag ett ultimatum. Har jag inte kissat innan kl. 16:40 så måste de tömma mig. Yippie or Not! Hur i helvete skall man kunna kissa när man är helt bortdomnad och inte känner ett smack??
Klockan blir tjugo i och det är bara att gilla läget. Det var dock inget att oroa sig för då hela jäkla underlivet fortfarande var helt bortdomnat. Kände inte ett smack.
Vid kl. 18 fick jag äntligen lite mat. Lite kyckling med nudlar. Rätt ok faktiskt. Drack mängder till maten och försökte röra mig lite så bedövningen skulle släppa. Fick promenera ute i korridoren för att de skulle se att benen funkade normalt.
Äntligen kände jag mig kissnödig och JA!! jag lyckades tömma blåsan. Yippiee!!!
När kl. var 20:40 blev jag frisläppt. Så skönt!!!!
Det blev verkligen en heldag på avdelning C24.
En erfarenhet rikare. Dock kanske en erfarenhet som jag gärna hade varit utan.
Fostervattensprovet
Ja, i onsdags (12/8) var det då dags för fostervattensprovet.
Vi kom inte längre än till ultraljudet. Precis som jag hade anat. Det vi såg var en tom hinnsäck :-(
Vi fick en tid på gyn dagen efter kl. 11:00. En mindre passande tid då vi skulle ha budgetkonferans med jobbet. Inte mycket att göra åt saken. Visst jag hade kunnat åka upp senare, men kände att jag lika gärna kunde vara hemma och jobba på med budgetarna. Lite tur kanske för annars hade jag nog fått frågan: -Är du gravid? av S. Hon hade ju trott det när A sa att jag var magsjuk.
Hur som haver gynekologen klämde och kände och kollade även med vaginalt ultraljud på torsdagen. Han frågade hur vi ville göra. Om vi ville göra en skraping så fort som möjligt eller om vi ville vänta. Vaddå vänta?
På en gång såklart! Varför vänta??
Tydligen är det så att en del vill vänta för att hinna smälta allt. Not our cup of thé.
Han skulle ringa och se om han kunde fixa en tid dagen efter på fredagen alltså.
Efter en stund blev vi inkallade igen och han hade lyckats få in mig på fredagen.
På fredag morgon åkte jag alltså in till KS för att genomgå en sk skrapning.
Fredagens erfarenheter berättar jag om i nästa inlägg.
